Nu tändas en miljon juleljus...

Meadowlights i Benson (notera lyktstolpen till vänster, så får ni en känsla för (bristen på) proportioner)

Tacksamhet

Thanksgiving - en helg för tacksägelse och bön, som är en tradition sedan århundraden här i USA. Fjärde eller ibland femte torsdagen i november firas i familjens gemenskap med traditionell kalkonmiddag med tillbehör som mos av sötpotatis och cranberrysylt. Vi provade den traditionen - och blev jättemätta!
Dagen började vi med en tacksägelsegudstjänst. "Tänk om du vaknade en morgon och bara hade det omkring dig som du tackat Gud för" inledde pastor Ray sin predikan. En tänkvärd reflektion! Samtidigt handlar tacksägelse inte om långa bönelistor, utan om en attityd att ta emot alla gåvor ur Guds hand. Gudstjänsten innehöll dock en sådan lista - en tacksamhetens litania - som jag gärna delar med mig av.

I tacksamhet
Per

Tacka Herren, ty han är god.
Hans kärlek varar för evigt.
Kom, låt oss prisa Gud i glädje.
Låt oss komma till honom med tacksägelse.
För den goda världen; för stort och smått, vackert och storslaget, för synlig och osynlig prakt.
Tack, Gud.
För mänskligt liv; för samtal och rörelse och tankar tillsammans; för delat hopp och delad börda från födelsen till vår dödsdag.
Tack, Gud.
För arbete att utföra och styrka i arbetet; för tålamod och hopp i arbetslöshet; för god arbetsgemenskap; för delat gott humör och uppmuntran.
Tack, Gud.
För äktenskapet; för mysteriet och glädjen att vara ett kött; för ömsesidig förlåtelse och delade bördor; för hemligheter som bevaras i kärlek.
Tack, Gud.
För familj; för liv och måltider tillsammans; för njutning och nöjen i familjen.
Tack, Gud.
För barn; för deras energi och nyfikenhet; för deras djärva lekar och häpnadsväckande uppriktighet. För deras plötsliga sympatier.
Tack, Gud.
För de unga; för deras förväntningar; för deras pietetslöshet mot utslitna fraser; för deras frihetssökande; för deras storslagna löften.
Tack, Gud.
För vuxna och mogna; för visdom som fördjupas av erfarenhet; för vila i lediga stunder, och för tiden som är sig så värdefull när den flyr.
Tack, Gud.
För din hjälp i tider av tvivel och sorg; för helande av våra sjukdomar; för att du bevarar oss i frestelser och faror.
Tack, Gud.
För kyrkan som du har kallat oss till; för evangeliet som vi får ta emot i Ordet och sakramenten; för vårt liv i Gud.
Vi prisar dig, Gud.
För din Helige Ande, som leder våra steg och ger oss trons och kärlekens gåvor; som ber i oss och lägger tacksägelse och tillbedjan i vår mun.
Vi prisar dig, Gud.
Framför allt, o Gud, för din Son Jesus Kristus, som levde och dog och lever igen för vår frälsning; för vårt hopp i honom, och för glädjen att tjäna honom.
Vi tackar och prisar dig, Gud vår Fader, för all din godhet mot oss.
Tacka Herren, ty han är god.
Hans kärlek varar i evighet.

Rembrandt i Amerika

I söndags besökte vi North Carolina Museum of Art där det pågår en utställning med 47 Rembrandt-verk, de flesta äkta. Utöver de imponerande verken visar man på ett intressant sätt hur forskningen kring verkens ursprung kan gå till. Ett par av verken hade bara för 5-10 år sedan restaurerats fram från senare tiders påmålade justeringar. Ganska modigt att börja tvätta bort oljefärg från ett Rembrandt-verk.
Konstutställningar tar på krafterna, så en promenad i museiparken var skönt efteråt - särskilt som temperaturen denna Domsöndag låg kring 22°C. Å andra sidan var det frost i gräset i lördags morse, som man kan se på vinjettbilden. Med oss på utställningen var min doktorand Markus som ska vara här i USA fram till jul.
Per

Indiantema

Hampus mötte mig i fredags när jag hämtade honom på skolan med en fin krans på huvudet. Stolt berättade han att i väskan låg hans indiandräkt gjord av ett örngott som han fyllt med olika tecken. Han fick förstås gå manekäng när vi kommit hem. Under veckan i skolan har de pratat mycket om hur väl Indianerna tog hand om de första "Pilgrimmerna". (Se påsdockorna på väggen bakom Hampus.) Detta är ett av temana kring thanksgiving. De har även berättat lite om hur Indianerna levde förr.
Vi har även haft möjlighet att beskåda Indianer i nutid som visat upp danser iklädda sina fjäderfyllda skrudar. / Kristina






Snart thanksgiving

På torsdag firar vi thanksgiving här i USA. Det är en stor helg då man oftast träffar familjen och äter kalkon tillsammans. Jesper kommer hem och hälsar på - det ska bli roligt.
Som alla andra stora helger ska det förberedas, och tidningarna är fyllda av råd för hur man ska minska stressen inför firandet. Mest konkret är Martha Stewarts checklista som publicerades i dagens tidning. Den innehåller bland mycket annat:
Söndag: skriv en inköpslista och handla in allt som inte är färskvaror.
Tisdag: stryk dukar och servetter. Gör cranberry-sås.
Onsdag: skala potatis, köp färsk kalkon
Torsdag:
9.30: ta ut kalkonen från kylen. "Allow it to sit for one hour in room temperature." (blir extra kul på svengelska...)
11.30: sätt in kalkonen i ugnen.
12.00: kyl vinet...osv.
Undra på att man blir stressad!
Och våra förberedelser? Jotack, de går utmärkt! Jag har bokat bord på en restaurang till torsdag kl 18, så de är klara utan den minsta stress :-)
Per


Svengelska

Allt fler engelska uttryck blandas in i vårt vardagsspråk. När Lovisa är i farten kan det ibland bli direktöversättningar från engelskan ”När ska vi gå till kyrkan?” istället för ”När ska vi åka till kyrkan”  Jag önskar att jag också kunde få det flytet i engelskan.  Lovisa lär sig många ord utan omvägen över svenskan. Hon gjorde mig uppmärksam häromdagen att det inte heter ”Wait a minute, please” utan ”Wait a second…”

Barnens språk utvecklas fantastiskt. Hampus börjar ha synpunkter på min skol-engelska dialekt när jag läser högt för honom. Mitt a ljud är inte tillräckligt öppet tycker han i walk, likaså hörs mina t i little medan det i denna delen av landet bara låter som d. Jag bjuder gärna på det. Hampus dialekt är verkligen den som talas i Cary, mitt i prick. När han är igång med egen lek smakar han ibland på olika ord och uttryck. Det är så fint att höra.

Allt emellanåt får jag små förtjusta utrop av människor som ”I love your accent. Where are you from?” Jag förstår då hur avslöjande mitt språk är och hur långt jag har kvar för att kunna smälta in. Många är även fascinerade över att höra oss prata inom familjen. Det är inte ovanligt att de tror att vi är tyskar.

Nu ska vi snart gå och playa tennis! Take care! /Kristina


11-11-11 Krigsveteranernas dag

USA är ett land i krig på åtminstone två fronter. Det märks i mediernas rapportering och ibland i gatubilden - Marine Mom kan det stå på en bil vars ägarinna har en son eller dotter i marinkåren. Man kan ha olika åsikter om USAs krigsinsatser, men det är nog bara i Sverige - förskonat från krig i hundratals år - som man tror att ondskans problem kan lösas med förhandlingar i alla lägen. Kanske USA kunde vara lite mer benägen till förhandling, men för Europas del får vi aldrig glömma avslutningen på andra världskriget, eller i modern tid, Balkankriget.
I går den 11 november firades Krigsveteranernas dag. Parader, välgörenhetsinsamlingar och medaljutdelning stod på agendan. Särskilt intressant var TV-inslaget om de första svarta medlemmarna i marinkåren. De som är kvar i livet ska dekoras med en av de finaste utmärkelserna av presidenten. Det var först 1943 som svarta fick lov att tjänstgöra i marinkåren, tidigare fick de bara tjänstgöra i mindre ärofyllda förband. Och det var inte mer än 50 år sedan som det fanns separata avdelningar för svarta och vita på bussarna i vissa delstater...
Frågan om slaveriet och afro-amerikanerna var orsak till ett annat krig, som är nyttigt att känna till: Amerikanska inbördeskriget (1861-1865). Det är alltså 150 år sedan det började, vilket har uppmärksammats på olika sätt, bland annat med det rollspel vi såg, se bilden. Kriget handlade inte inledningsvis om att avskaffa slaveriet, utan ifall de nya staterna som inträdde i unionen skulle få ha slavar eller ej. I de befintliga staterna hade presidenten (Abraham Lincoln) inget inflytande över slavfrågan. När sydstaterna (inklusive North Carolina) revolterat och kriget börjat, kunde däremot beslutet drivas igenom om att förbjuda slaveriet.
När kriget äntligen slutade, efter hundratusentals döda på båda sidor - många i strid, och andra i fångläger under usla sanitära förhållanden - ville Lincoln driva en försonande linje mot utbrytarna. "Vi har redan förlorat tillräckligt många liv i kriget." Tyvärr fick han inte leda den själv, eftersom han mördades precis efter krigsslutet, men den tycks ha genomförts ändå. Inte ens den som blev utropad till president i sydstaterna blev avrättad.
Spänningen mellan syd och nord finns i viss mån kvar, som i så många andra områden (t.ex. Sverige, Italien, EU), men Lincolns försonande attityd bidrog säkert mycket till att läka såren. Historien visar ju ofta, att det svåraste inte är att vinna kriget, utan att vinna freden.
Per

Mitterminsrapport

Mitterminsrapport
Nio veckor har gått på terminen, och läsårets första "quarter" är slut. Det betyder här att barnen får en "progress report" - även Hampus som går i Kindergarten. Betygen är skriftliga och utöver fyra-gradiga rapporter om hur de ligger till i varje ämne, så finns omdömen om deras uppföranden och sociala förmåga - även de graderade!
För Hampus del kvantifieras mål för att kunna bokstäverna - skriva, uttala och läsa. För Lovisa var det betyg i skrivning, läsning, matematik, naturvetenskap och samhällsvetenskap. Dessutom "working habits" och uppförande (conduct). Ett skriftlig omdöme kompletterar siffrorna. Om naturvetenskapen står det att "hon har förmågan förklara att det behövs en kraft för att flytta ett föremål eller att förändra dess riktning liksom att bestämma vilka faktorer som påverkar rörelsen." Det är mål som uppfylls först i årskurs 8 i Sverige... Inte utan att jag i min yrkesroll är lite imponerad, och naturligtvis stolt som pappa!
I Malins betyg står "excellent work", "a pleasure to have in class" och "a conscientious and involved learner". Det är svårt att veta hur de vackra orden ska tolkas - man sparar inte på orden i denna kulturen - men de sammanfaller med betygets gradering, så det är inga överord.
Som ni förstår är det annorlunda på många sätt i skolan här. Valkampanjen i Sverige om  betyg i årskurs 5 eller ej känns som vers den på en annan planet. Vad som är bäst är svårt att veta, men för oss blev det ett tillfälle att på amerikanskt maner visa stolthet för våra barn, men också betona att det viktigaste är inte vad de gjort, utan för vilka de är.
Skrivet på min iPad.
Per
Nio veckor har gått på terminen, och läsårets första "quarter" är slut. Det betyder här att barnen får en "progress report" - även Hampus som går i Kindergarten. Betygen är skriftliga och utöver fyra-gradiga rapporter om hur de ligger till i varje ämne, så finns omdömen om deras uppföranden och sociala förmåga - även de graderade!
För Hampus del kvantifieras mål för att kunna bokstäverna - skriva, uttala och läsa. För Lovisa var det betyg i skrivning, läsning, matematik, naturvetenskap och samhällsvetenskap. Dessutom "working habits" och uppförande (conduct). Ett skriftlig omdöme kompletterar siffrorna. Om naturvetenskapen står det att "hon har förmågan förklara att det behövs en kraft för att flytta ett föremål eller att förändra dess riktning liksom att bestämma vilka faktorer som påverkar rörelsen." Det är mål som uppfylls först i årskurs 8 i Sverige... Inte utan att jag i min yrkesroll är lite imponerad, och naturligtvis stolt som pappa!
I Malins betyg står "excellent work", "a pleasure to have in class" och "a conscientious and involved learner". Det är svårt att veta hur de vackra orden ska tolkas - man sparar inte på orden i denna kulturen - men de sammanfaller med betygets gradering, så det är inga överord.
Som ni förstår är det annorlunda på många sätt i skolan här. Valkampanjen i Sverige om  betyg i årskurs 5 eller ej känns som vore den på en annan planet. Vad som är bäst är svårt att veta, men för oss blev det ett tillfälle att på amerikanskt maner visa stolthet för våra barn, men också betona att det viktigaste är inte vad de gjort, utan för vilka de är.
Skrivet på min iPad.
Per

31 oktober - julskyltning

Notera de halloween-utklädda affärsbesökarna. Här går firandet in i varandra...

RSS 2.0