Bäversafari
Vi har sett något som jag aldrig anat att jag skulle få se, eftersom jag inte så gärna reser norrut, utan heller söder- och västerut. Vi har sett en bäverdamm! Den ligger 15 minuters promenad från vårt hus! Bävrarna har med sitt idogna arbete tuggat av grenar och släpat ut dem och byggt en fördämning över en 5-6 meter bred passage, och höjt vattennivån uppströms 25 centimeter. Fantastiskt!
Det var Lovisas klasskamrat Megan som gjorde oss uppmärksamma på bäverdammen. I hennes Science Fair-projekt hade hon studerat vilka djur som finns i omgivningen. Räv och rådjur hade vi sett själva, men att det fanns bäver var en glad överraskning. Megans projekt gick vidare till county-final, vilket Lovisa "slapp". Hon var lättad, för annars hade hon fått berätta om sitt projekt för en jury till...
Vi såg inga bävrar idag, men mina tankar gick till herr Bäver i C. S. Lewis "Häxan och Lejonet". Vi läser "Ett år med Aslan" med barnen och den 2 februari läste vi bland annat att herr och fru Bäver berättar att Aslan är ett lejon.
- Å-å-å, sade Susan, jag som trodde han var en människa. Är han inte ...farlig då? Jag är rädd för lejon. Jag kommer att känna mig hemskt nervös när jag träffar honom.
- Tror jag det, lilla barn, sade fru Bäver. Om det finns nån som kan se Aslan i ögonen utan att darra i knävecken, så är han antingen modigare än de flesta eller också simpelt dum.
- Är han farlig då? frågade Lucy.
- Farlig? sade herr Bäver, hörde du inte vad min fru sa nyss? Det är klart att Aslan är farlig. Men han är god. Han är ju kung, vet jag.
Per
Kommentarer
Trackback
