runesons i usa

Sand, sand, sand

De första dagarna på påsklovet åkte vi ut till Atlantkusten igen. Det är så fascinerande att få uppleva the Outer Banks, den smala landremsan som ligger "ytterst i havet". Denna gång gick resan i sandens tecken.

Jockey's Ridge är kustens största sanddyn. Man kan vandra runt, leka, flyga drake eller bara njuta av de enorma vidderna med sand - nästan så långt ögat når. Sanddynen räddades från exploatering på 1970-talet. Annars finns här inte mycket skydd för naturvärden. Äger man mark, så får man bygga hus, till och med i väglöst land.

Stranden utanför hotellet inbjöd också till lek. Hampus byggde flitigt, men plötsligt kom en av de stora vågorna och svepte med hans byggnadsverk. Tidvattnet märktes ganska tydligt - skillnaden mellan ebb och flod var 5-6 fot, alltså 1,5-1,8 meter.

Resans höjdpunkt för oss alla var ändå jeepsafarin ut bland sanddynerna i det väglösa landet. Kustvägen NC12 slutar i Corolla och resan går sedan ut på stranden,  bland sanddynerna, genom vattensamlingarna, allt efter guidens humör.

Området är hemvist för 140 vildhästar från en stam som funnit här sedan de första kolonisatörernas dagar. I början av turen fick vi se några hästar på långt håll, men det blev bättre...

När vi kom mot slutet av vår tur och körde söderut längs stranden fick vi se en flock på ett 10-tal djur som lekte i vattenbrynet. En fin avslutning på turen - men jeepkörningen var ändå det bästa, tyckte både jag och Hampus.

Allt var dock inte sand på the Outer Banks. Vi besökte den Elizabetanska trädgården, som flödade av azaleablommor i alla nyanser mellan vitt och rött. De tycks trivas i sanden också...

Per

Vilken härlig utflykt till Atlantkusten...när man ser era bilder så längtar man allt lite tillbaka till Hawaii, frihet, hav, sol, lek...underbart!

Hoppas ni annars har haft en riktigt skön påsk. Vilka tuffa monstertruckar, antar att Hampus måste varit lyrisk ;)

Det var roligt att få ta del av ert fina bildspel på Hannas och Simons bröllop. Det var en fantastisk dag men som småbarnsförälder hann vi nog inte höra ett enda tal i sin helhet ;).

Droppen bjöd på extra spännande läsning detta numret. Kul att Lovisa skrev!

Idag skiner solen men vindarna är fortfarande kalla. Kanske blir mellanmål vid vår damm idag. Till helgen gifter sig Michaelas bror i Danmark.

Många festligheter den senaste tiden.

Kram på er!