Knappt två månader kvar
Med både glädje och vemod ser vi att vi har knappt två månader kvar innan vi lämnar Cary och flyger till Sverige igen. Det kommer att vara en hel del som blir svårt att lämna men annat som vi kan släppa fram en längtan efter som tex lingonsylt, löskokt söndagsägg, möjligheten att kunna cykla till olika aktiviteter, kaviar, sitta och småprata med vänner utan att vara tveksam till vad man egentligen sa, trädgården, mm.
Sedan har vi samlat på oss en hel del som cyklar, bilar, husgeråd, möbler och mycket annat småplock. Det får nog bli en garage sales i början av juni.
Sedan har vi samlat på oss en hel del som cyklar, bilar, husgeråd, möbler och mycket annat småplock. Det får nog bli en garage sales i början av juni.
Vi njuter av att redan nu kunna njuta av skönt sommarväder. Familjen Engström, Pers doktorand Emelies familj, bor i ett område där poolen redan öppnat så vi tog friheten och bjöd in oss till ett bad. Vi njöt verkligen mellan de båda häftiga regnskurarna som kom under eftermiddagen. I veckan var vi också och plockade jordgubbar. Det smakade fantastiskt gott med mogna, solvärma bär.
Barnen hade varsin "field day" i slutet på förra veckan. Skolan bad föräldrar om hjälp för att bemanna alla de 22 stationerna barnen skulle hinna gå till under eftermiddagen, 5 minuter på varje. Med glädje tog jag emot grupper på 12 elever som skulle köra "tire race" eller som fick ta sig fram på en liten hjulförsedd platta.
Kristina
Tjänsteresa
Jag är på tjänsteresa till Montreol, Kanada. Här hålls ICST-konferensen i dagarna tre, men workshops både före och efter. Det är andra tjänsteresan sedan vi kom till USA - skönt att ha så få resor att jag hinner se fram mot dem. Jag tog en extra lång lunch i går och gick upp på Mount Royal, som staden fått sitt namn av. Jag möttes av en fantastisk vi av staden, floden och vidderna runt omkring.
En annan vy mötte mig i morse när jag drog upp rullgardinen från hotellfönstret. Tio polisbilar med kravallutrustade poliser stod uppradade på gatan utanför. Det var studentprotester på gång - inte de första i vår. Universitetet vill höja terminsavgiften med 300 dollar för att täcka underskott, och studenterna hävdar att underskottat kan sparas in på minskad administration. Det finns nog en sanning i båda, men som ägaren till mitt frukostcafé uttryckte det, det är nog mest principer det handlar om, för åker de fast får de betala 500 dollar i böter.
Per
Monsterdiggare
Förra lördagen såg vi monstertrucks i aktion. Det är specialbyggda bilar med jättehjul och motorer på 1500 hästkrafter, som man hoppar över skrotbilar på en idrottsarena med. Först på dagen fick Hampus se bilen utställd hos huvudsponsorn Advanced Auto Parts. Sedan fick vi se dem i aktion.
I pausen mellan heaten hoppade motocykelakrobater och slog kullerbyttor i luften, men det lyckades jag inte fånga på bild - kanske för att jag blundade av skräck...
Per
Sand, sand, sand
De första dagarna på påsklovet åkte vi ut till Atlantkusten igen. Det är så fascinerande att få uppleva the Outer Banks, den smala landremsan som ligger "ytterst i havet". Denna gång gick resan i sandens tecken.
Jockey's Ridge är kustens största sanddyn. Man kan vandra runt, leka, flyga drake eller bara njuta av de enorma vidderna med sand - nästan så långt ögat når. Sanddynen räddades från exploatering på 1970-talet. Annars finns här inte mycket skydd för naturvärden. Äger man mark, så får man bygga hus, till och med i väglöst land.
Stranden utanför hotellet inbjöd också till lek. Hampus byggde flitigt, men plötsligt kom en av de stora vågorna och svepte med hans byggnadsverk. Tidvattnet märktes ganska tydligt - skillnaden mellan ebb och flod var 5-6 fot, alltså 1,5-1,8 meter.
Resans höjdpunkt för oss alla var ändå jeepsafarin ut bland sanddynerna i det väglösa landet. Kustvägen NC12 slutar i Corolla och resan går sedan ut på stranden, bland sanddynerna, genom vattensamlingarna, allt efter guidens humör.
Området är hemvist för 140 vildhästar från en stam som funnit här sedan de första kolonisatörernas dagar. I början av turen fick vi se några hästar på långt håll, men det blev bättre...
När vi kom mot slutet av vår tur och körde söderut längs stranden fick vi se en flock på ett 10-tal djur som lekte i vattenbrynet. En fin avslutning på turen - men jeepkörningen var ändå det bästa, tyckte både jag och Hampus.
Allt var dock inte sand på the Outer Banks. Vi besökte den Elizabetanska trädgården, som flödade av azaleablommor i alla nyanser mellan vitt och rött. De tycks trivas i sanden också...
Per
Korsets tecken - segerns tecken
När vi nu går in i stilla veckan kom jag att tänka på de olika korssymbolerna vi har sett här i North Carolina. Alla har jag inte fångat på bild, men några:
Korset i Christ the King Lutheran Church i Cary, där vi firat gudstjänst de flesta söndagarna.
I den andra gudstjänstlokalen i kyrkan finns ett tygdraperat kors under fastan. Notera också fasteljusen på bordet. Man släcker ett ljus varje vecka i fastan fram till påsk.
Ett hängande kors i skogen vid Agape, kyrkans lägergård.
Korset i First Presbyterian Church i Monroe, där Jespers skolavslutning hölls. Korset draperat i fastetidens lila färg, som så ofta här, Jesper draperad i tyger från Kenya.
En "korsväg" på Billy Graham-biblioteket i Charlotte...
... och vägen tillbaka till vardagen - utgången från Billy Graham-biblioteket.
"vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna.." 1 Kor 1:23-25
Per
