Till haaavs
Förra helgen, vid labor day, körde många från de inre delarna av North Carolina ut till kusten. Första helgen i september räknas som sista sommarhelgen, och den vill man utnyttja. Vi missade det lämmeltåget och körde till havet först denna helgen. Sommaren var kvar, och vi har njutit fantastiska och lite skrämmande Atlantbad och andra havsintryck det senaste dygnet.
Från Cary kör man Interstate 40 mot sydost i 2,5 timme och kommer till Wilmington (sträckan är 150 miles, cirka 24 mil). Vi fortsatte en knapp halvtimme till och hamnade i den lilla, pittoreska orten Kure Beach på ön, namngiven efter dansken Hans Andersen Kure, som köpte en stor del av området på 1870-talet och exploaterade det. Idag är det en lite sömnig turistort, med motell och restauranger, samlade vid piren som sträcker sig ut i havet. Den frekventeras av flanörer och rader av fiskare.
Vi njöt av vyerna, de varma vindarna, kraftiga vågor i minst 25-gradigt Atlantvatten och "seafood" på restaurang Big Daddys. Men havet är också skrämmande. De utgående strömmarna är luriga, och ett gäng pojkar kom längre ut än de hanterade själva. Jesper hjälpte till genom att gå ut till dem och bärga dem, tillsammans med en surfare och en livräddare.
Nu är vi "hemma" igen - märkligt att en så central referenspunkt i tillvaron kan förflyttas så snabbt! - och ser fram mot en söndag, en speciell sådan, eftersom det är 10-årsminnet av nine-eleven (9/11) som man säger här. Det har fyllt tidningarna de senaste veckorna, och i morgon hyllas minnen och hjältar med konserter och evenemang.
Per
Kommentarer
Trackback
